Västra Blekinge är i många fall en avkrok. Det är svårt att ta sig hit med kollektivtrafik, det glöms ofta bort och när människor reser eller flyttar härifrån är det ingen som någonsin kan lista ut vilken dialekt de pratar. Ändå tycks det här lilla hörnet av Blekinge ha lockat till sig, eller kanske odlat fram, ett förvånansvärt stort antal slöjdare. 2024 beviljades 30 slöjdare i hela Sverige projektbidraget SLÖJD +, och inte mindre än 4 slöjdare var bosatta i Blekinge, varav allihop i den västra halvan. Det kan bara inte vara en slump, eller kan det?
Genom projektbidraget SLÖJD + från Nämnden för hemslöjdsfrågor har jag fått möjlighet att genomföra projektet En plats för slöjd - hantverkarens val och undersöka platsens betydelse för slöjdare i västra Blekinge. Varför har de hamnat just där de är idag? Handlar det om huspriserna, närheten till andra hantverkare eller kan det finnas ett särskilt gynnsamt politiskt klimat för yrkesverksamma slöjdare just här? Valde de platsen utifrån sin slöjd, eller var det kanske platsen som inspirerade dem att börja slöjda från första början? Bor och slöjdar de på samma plats, eller har de verkstaden på en annan plats? Kan jag hitta mönster - eller kanske en tydlig brist på dem - i hur slöjdare väljer sin plats för slöjd?
Inom ramen för projektet ska jag intervjua ett antal yrkesverksamma slöjdare som på ett eller annat sätt är aktiva i västra Blekinge och ta reda på hur de tänkt kring sitt val av plats. Resultatet av intervjuerna, och mina egna reflektioner och tankar kring ämnet, kan ni läsa om här på bloggen En plats för slöjd.
I början på sommaren gav jag mig i kast med projektet En plats för slöjd - hantverkarens val. Jag ville försöka ta reda på varför det finns så många yrkesverksamma slöjdare i Västra Blekinge, som i övrigt är en ganska bortglömd avkrok. Vad betyder platsen för slöjdarna här, och hur har de hamnat här? Skulle jag kunna hitta ett mönster...
Kan man göra en intervju med sig själv? Jag tror det, så jag tänker i alla fall försöka. Alla frågor jag ställt till de andra slöjdarna stammar ju i grund och botten ur mina egna tankar kring platsens betydelse för slöjd. I det här inlägget tänker jag själv, Kajsa Skarheden, svara på de frågor jag ställt till andra, medan...
Jag hinner undra om jag verkligen kört rätt både en och två gånger och dra paralleller mellan kyrkfönster och oktobersol genom höstlöv innan jag hittar fram till Lönnemåla. Den lilla gården ligger ordentligt undanstoppad i skogarna mellan Mörrum och Svängsta, ganska nära gränsen till Olofström. Väl framme tar Titti Lövstedt emot och välkomnar mig...
Dagens slöjdare är en person som jag bara hört talas om, men aldrig träffat själv. En solig oktoberdag styr jag kosan söderut för att träffa Magnus Jönsson, omnämnd av många som "Meteoritsmeden i Pukavik." När jag kliver ur bilen hemma hos honom i Björkenäs välkomnar han mig in stenlängan där smedjan, som utgör verksamhetens hjärta, finns. Det blir...
När jag svänger av från E22an i höjd med Trensum får jag starta GPSen. Jag har bara kört den här vägen en gång tidigare, och är inte helt säker på att jag hittar. Jag styr ut på mindre och mindre vägar tills jag ser det röda 1800-talstorp som utgör Alexander Krohns krukmakeri. Jag stiger på och välkomnas av Alexander,...
Jag har kört förbi den stora skylten med texten "lädersömmeriet" i Gränum många, många gånger, och träffat sadelmakaren Petra Andersson förut. Det är däremot första gången jag svänger in och parkerar utanför det 200 år gamla huset och knackar på. Vi går igenom köket, in till det innersta rummet där Petra har sin verkstad och jag får kika...
Varför gå över ån efter vatten? Min första intervju i projektet gjorde jag med min egen sambo, smeden och träslöjdaren Bobbie Hermansson. Han är en av alla professionella slöjdare i Västra Blekinge, så varför inte börja där? Den här intervjun blev en av de konstigaste jag någonsin gjort och blev ett samtal två samboer emellan snarare än en...