Titti Lövstedt - Keramiker
LÖNNEMÅLA
Jag hinner undra om jag verkligen kört rätt både en och två gånger och dra paralleller mellan kyrkfönster och oktobersol genom höstlöv innan jag hittar fram till Lönnemåla. Den lilla gården ligger ordentligt undanstoppad i skogarna mellan Mörrum och Svängsta, ganska nära gränsen till Olofström. Väl framme tar Titti Lövstedt emot och välkomnar mig in i keramikverkstaden. Över en kopp kaffe och varsin kanelbulle, självklart serverade på egenhändigt gjord servis, pratar vi om länge och väl, om att hitta den plats man vill både leva och dö på, och att våga börja innan man hittat dit.
Titti har varit hantverksintresserad så länge hon kan minnas. Hon började virka små kläder till leksakstroll som barn och snart började hon också sticka. "Det textila hantverket är nästan mer jag än vad keramiken är, så det har jag behållit lite närmare mig själv. Det har jag som avkoppling."
Tanken att testa på keramik har alltid funnits med och 2018 hände någonting som fick henne att ta tag i det. Hon som gärna var ute och sprang mycket fick problem med knäna, och fick plötsligt inte utlopp för sin energi. Hon upplevde en stark olust och tappade liksom bort sig själv, så tänkte hon på keramiken. "Jag har ju alltid velat dreja." Så hon började leta efter kurser, men hittade inga. Istället klickade hon hem en drejskiva och ställde den i ett uthus på gården i Lönnemåla. I ett halvår lärde hon sig helt själv, genom att prova sig fram. Sedan fick hon kontakt med keramikerna Eva Tenje i Kristianstad, som bjöd in Titti att sitta hos henne och dreja ihop med ett par andra kvinnor. Sedan var Titti helt enkelt fast. Hon gick en keramikutbildning på Glimåkra Folkhögskola, som hon sedan kompletterat med någon enstaka workshop.
Tidigare jobbade Titta heltid på marknadsavdelningen på Karlshamnsbostäder och harvade på med keramiken på deltid. Hon åkte på lite marknader och började få beställningar från olika håll. En av de första var från ett café i Helsingborg, Bruket, som sedan fortsatt lägga beställningar genom åren. I april 2021 tog hon steget och sade upp sig från sin anställning, och lever sedan dess helt på keramiken. 2022 öppnade hon sin lilla butik hemma på gården. Hon stängde den tillfälligt igen när hon fick hon också möjlighet att öppna en butik inne i Karlshamn, som idag går under namnet Lilla Galleriet.
Titti berättar om hur viktigt Lönnemåla är för henne.
Titti är från första början från Skåne. Familjen flyttade runt en del, och när hon var åtta köpte de ett fritidshus i Vettekulla, Karlshamn. Barnen trivdes mycket bättre där än hemma, så det var bara att bygga ut huset och flytta in permanent. Hon har bott i och kring Karlshamn större delen av sitt liv.
För många år sedan körde Titti ofta runt mycket i trakterna kring Ljusaryd, ofta för att barnen som då var små skulle få titta på hästar och den fina naturen. Redan då kände hon att hon någon gång skulle vilja flytta dit. "Sedan var det som att jag önskade fram den här platsen på något sätt." 2010 köpte hon den lilla gården i Lönnemåla, som hon redan från första stund föll pladask för.
"Jag kom hit och kände att här vill jag dö. Här ska jag vara resten av livet." Det har såklart gått upp och ner sedan dess, men hon är fortfarande helt säker på att det är här hon ska vara. Ibland tänker hon tanken att det vore skönt med något mindre, som inte kräver så mycket underhåll - men hon landar alltid i samma sak. "Nej, jag skulle inte kunna bo någon annanstans".
"Den här platsen betyder jättemycket för mig. Om inte mina barn behåller den när jag dör så ska jag spöka för dem" säger hon och skrattar.
Jag frågar om det är viktigt att Lönnemåla ligger där det ligger, i västra Blekinge, eller om hon hellre hade önskat att det låg någon annanstans?
Det första svaret är att det är viktigt att platsen ligger där den gör, rent känslomässigt. Titti berättar att hon ibland tänkt att det ju vore bättre om den legat någon annanstans, rent försäljningsmässigt. "Över huvud taget så bor vi ju i en avkrok, Blekinge är ju inte Österlen eller Bjärehalvön precis. Men vi får försöka göra det bästa av det."
Titti har som sagt verkstaden och en butik hemma på gården, samt en butik inne i Karlshamn. Jag frågar hur hon tänker kring att ha verksamheten hemma, respektive borta.
"Det viktigaste är butiken som är här hemma". Den inne i stan tänker hon på mer som ett galleri, ett slags skyltfönster där hon visar upp sin keramik och försöker lära sina kunder att de borde besöka butiken i Lönnemåla för att få se hela sortimentet. På sikt är planen att bara ha butiken på gården. "Det är den som ska hålla mig vid liv tills jag dör. Jag strävar inte efter att ha en dyr, flashig lokal - utan jag vill leva småskaligt. Jag vill leva och verka där jag bor."
För Titti är det viktigt att skilja på fritid och arbete, öppet och stängt, verkstad och butik. Hon sätter upp tydliga skyltar om när butiken är öppen och inte, för att inte ha någon snurrande inne på gården när det är stängt. Butiken ligger dessutom i utkanten av gårdsplanen, en bit ifrån både bostadshus och verkstad. Verkstaden är lite helig för henne, och hon håller den helst för sig själv. Hon vet att många kunder nog är nyfikna på att få komma in och se den, men Titti vill att det ska vara hennes plats, där hon kan jobba i lugn och ro utan avbrott.
Varför tror du att det finns så många slöjdare i Västra Blekinge?
"Jag tror att miljön bidrar till ökad kreativitet, när man bor utanför samhället. Det finns en ro här, för mig är det så." Titti blir trött i huvudet bara hon kommer in till stan, där finns ingen inspiration. Hon säger att många pratar om att de har naturen som inspiration och har funderat på om det är så för henne med. Hon landar i att alla nog inspireras av naturen även om man inte tänker på det. "När man får ha en vacker och en lugn miljö omkring sig, så föder det kreativitet."
Upplever du att det finns ett gynnsamt klimat för slöjdare här? Finns det några organisationer eller nätverk som du tror bidrar till det?
Själv är hon med i föreningen Blekingeslöjdarna, som har försäljning inne i kulturkvarteren i Karlshamn på sommaren. Hon tycker att det är en bra grej att man får möjlighet att sälja sina saker hos dem, om man är med och sköter bemanningen. Själv har hon inte hunnit med.
Tyvärr har hon inte upplevt att Karlshamns kommun eller Karlshamns handel varit särskilt behjälpliga gentemot små hantverksföretag under hennes tid med butiken inne i Karlshamn.
Däremot fick hon jättebra stöd från nyföretagarcentrum när hon drog igång verksamheten.
Tillslut ställer jag mig sista fråga.
Har du några tips till andra slöjdare, som söker sin plats för slöjd?
Titti tycker inte att man ska sitta och vänta på att hitta plats innan man drar igång med det man vill göra, utan lösa det på ett eller annat sätt utifrån de förutsättningar man har. "Man ska nog börja med det man vill - även om man bor i en lägenhet i stan och vill börja dreja. Gå en kurs eller köp en drejskiva och sätt den i köket, vardagsrummet eller vad det nu kan vara. Bara man får göra, och får utlopp för det."
Därifrån kan man söka vidare efter sin plats. "Man måste känna för en plats" säger Titti, även om hon förstår att alla inte söker samma typ av plats som hon själv gjort. Vissa trivs i lägenhet, radhus eller ett villaområde. "Där kan finnas fina platser också, huvudsaken är att man lyssnar på sig själv."