Kajsa Skarheden - Textilhantverkare
JÄMSHÖG
Kan man göra en intervju med sig själv? Jag tror det, så jag tänker i alla fall försöka. Alla frågor jag ställt till de andra slöjdarna stammar ju i grund och botten ur mina egna tankar kring platsens betydelse för slöjd. I det här inlägget tänker jag själv, Kajsa Skarheden, svara på de frågor jag ställt till andra, medan jag har en växtfärgningsgryta puttrande på spisen, en förmiddag i början på november.
Jag heter Kajsa Skarheden och är textilhantverkare och kulturvetare. Jag har jobbat som journalist och på museum som guide, pluggat kulturvetenskap, kulturarv och historia och senare även textil i tre år på Bräkne Hoby folkhögskola. Textilhantverket har funnits med på ett hörn - ett allt större hörn - sedan gymnasietiden och sedan förra året driver jag det lilla hantverksföretaget Sytt & Smitt tillsammans med min sambo Bobbie Hermansson. Jag ägnar större delen av min tid åt att sy kläder i naturmaterial och att växtfärga ullgarn, utöver all den tråkiga administration det innebär att driva eget.
Var är vi? Beskriv platsen.
Jag befinner mig i skrivande stund sittandes vid köksbordet i ett litet gult hus i Jämshög. Det hyr jag sedan ett par år tillbaka tillsammans med min sambo, och när vi landade här var det en lättnad. Vi hade letat efter ett bra ställe att hyra, i väntan på att vi skulle hitta något att köpa. Här fanns plats för både mitt och Bobbies hantverk, och det var här vi vågade oss på att starta eget företag. Det kändes görbart. Vi bor fortfarande kvar här, fast vi i våras äntligen köpte ett eget litet hus, i stort behov av renovering, ungefär tio minuter härifrån.
Jag kan verkligen inte påstå att jag någonsin fantiserat om att flytta till Blekinge. När jag träffade Bobbie var han positivt överraskad över att jag alls hört talas om detta bortglömda lilla landskap och rent av varit här på campingsemester som barn - även om det var i Karlskrona, fel sida aun för honom som västbleking. Mitt förhållande till Blekinge är lite som ett resonemangsäktenskap - jag vet att det är vettigt, men det är ingen himlastormande romans. Hur som helst flyttade jag hit 2019, och har inga planer på att flytta härifrån i första taget.
Har du din verkstad och din bostad på samma plats? Varför?
Jag har allting hemma, och mitt hantverk blir lätt ganska utspritt. Jag får helt enkelt inte plats på något annat sätt. Varken i huset vi hyr nu eller i det hus vi köpt får jag plats med en stor syatlejé, utan får nöja mig med ett mindre rum med plats för symaskiner och en del annan utrustning. Klipper till gör jag däremot på det stora matsalsbordet, handsyr gör jag helst i soffan i vardagsrummet och växtfärgningen tar över hela världen - eller sprider åtminstone ut sig i hela hemmet; garn i syrummet, grytor och färgingredienser i källaren och stora färggrytan ute i trädgården.
Drömmen är en större ateljé, antingen i bostadshuset men med egen ingång, eller en egen liten byggnad - men jag vill ha det hemma. När inspirationen infinner sig, och jag kanske behöver leta reda på ett visst tyg eller ett mönster vill jag inte ha det 10 minuter bort. Jag är dessutom en sådan person som upplever varje dag jag måste lämna tomten som något av en förlust.
Vad betyder din plats för dig som slöjdare?
Platsen är väldigt viktig för mig som person, och jag kan inte riktigt frikoppla mitt hantverk ifrån mig själv. Om jag inte vore jag hade jag nog inte använt samma material, haft samma stil, samma tänk, gillat att jobba på det sätt jag gör - så ja, platsen är väldigt viktig för mig.
Jag bodde, högst motvilligt, i lägenhet i nio år i olika städer och tröstade hela tiden mig själv med att det var en tillfällig lösning. Varje gång jag kom hem till mina föräldrar var det en sådan lättnad att kunna ta ut svängarna. Man kan växtfärga i en 20 m2 stor lägenhet, men jag tyckte inte att det var värt det. Jag som var van vid färgning i stor vedeldad gryta och att kunna tvätta och torka garnet utomhus kände att allt blev så småskaligt och krångligt i lägenhet att det helt tog lusten ur det för mig.
Det var dessutom alltid en lättnad att komma hem till tystnaden ute på landet. Jag behöver lugn och ro runt omkring mig för att kunna skapa vettigt, och det slet ganska hårt på mig att bo i lyhörda lägenheter och att inte ens kunna komma ifrån ljudet av trafik när jag gick på långa promenader.
Hemmet och verkstaden är alltså väldigt viktig för mig. Jag vill ha lugn och ro, bo lantligt och ha gott om yta. Gärna med vacker omgivning också. Jag mår bra och får mycket inspiration av att se årstiderna ändras. Däremot är den geografiska placeringen inte lika viktig - min plats hade kunnat finnas i Småland, Västergötland, Blekinge eller någon annanstans.
Varför tror du att det finns så många slöjdare i det här området?
Det här är ju det jag försökt ta reda på när jag intervjuat andra slöjdare. Jag hade hoppats att någon av dem skulle ha en bra förklaring, men så blev det inte riktigt. Jag tror, liksom flera andra slöjdare, att det till viss del kan handla om de lite lägre huspriserna. Man kommer längre med en mindre generös slöjdföretagar-lön här än man gör på många andra håll. Själv har jag ju inte aktivt sökt mig hit, utan råkade bara hamna här.
Upplever du att det finns ett gynnsamt klimat för slöjdare här?
Varken ja eller nej - eller snarare både och. Dels har det varit en och annan negativ upplevelse, som när vi skulle starta företag och sökte oss till företagsrådgivningen i först Karlshamns kommun och sedan i Olofström när vi flyttade.Vi fick inte riktigt den hjälp vi hade behövt, utan drog igång helt själva. Det hade varit trevligt med lite mer expertis och stöd, när man vill starta och driva företag inom de mer kreativa näringarna.
Dels har vi haft bra samarbeten med både Slöjd i Blekinge och Karlshamns kommun med olika slöjdaktiviteter, främst för barn. Då har det varit tydligt att det finns en vilja att tillgängliggöra slöjd för allmänheten, i synnerhet barn och unga, i västra Blekinge. Samtidigt tittar jag lite avundsjukt på de östra delarna av länet, runt Karlskrona men också i Ronneby, och ser att initiativen och tillfällena är fler där.
Sedan har vi ju de inofficiella nätverken, de är väldigt värdefulla. Jag upplever att jag har bra kontakt med ett antal andra slöjdare i närområdet, som man exempelvis skickar potentiella kunder till eller hejar på varandra på sociala medier. Sedan skulle jag gärna se att vi var fler, och kanske gick ihop i någon slags intresseklubb - det kanske får bli nästa projekt, när vi landat efter flytten till nya huset.
Har du några konkreta tips till andra slöjdare, vad gäller val av plats?
Dröm stort, men planera för att det ska vara görbart. Jag känner att jag återkommer till uttrycket "görbart" precis hela tiden, men jag tror att det är viktigt.
Om du behöver stora ytor för att ditt hantverk ska flyta på så är det ju viktigt att planera in det när man väljer plats. Hur ser just din arbetsgång och din process ut? Är det viktigaste för dig att få vara ostörd, planera in det. Måste du ha tillgång till det ena eller andra, planera in det. Att vara slöjdare, oavsett om man är yrkesverksam eller gör det på fritiden, ska i grunden vara roligt. Om man har fel förutsättningar på sin plats, så att det hela tiden känns motigt och besvärligt att utöva sitt hantverk, så är risken stor att lusten dör, som för mig när jag bodde i lägenhet - och lusten är väl ändå bland det viktigaste vi har som slöjdföretagare.