En plats för slöjd - sammanfattning och reflektioner
I början på sommaren gav jag mig i kast med projektet En plats för slöjd - hantverkarens val. Jag ville försöka ta reda på varför det finns så många yrkesverksamma slöjdare i Västra Blekinge, som i övrigt är en ganska bortglömd avkrok. Vad betyder platsen för slöjdarna här, och hur har de hamnat här? Skulle jag kunna hitta ett mönster - eller kanske en tydlig brist på det?
Sex intervjuer senare, med sex olika hantverkare i Västra Blekinge. Har jag blivit något klokare?
Svaret är både ja och nej. Jag har fått god insikt i platsens betydelse för de hantverkare jag pratat med - men inte funnit någon tydlig förklaring till varför det finns såpass många slöjdare i Västra Blekinge.
Platsens betydelse för slöjdare i Västra Blekinge
Redan efter de första intervjuerna började jag se ett mönster, som sedan höll i sig. Det finns två delar i frågan om platsens betydelse. Dels platsen i meningen där de bor och den egna verkstaden, dels om det är viktigt att de ligger i just Västra Blekinge.
Där fanns två tydliga inställningar. Smeden Magnus och sadelmakaren Petra stod för den ena: verkstaden ska vara funktionell och de måste såklart trivas både där och på hemmaplan - men den plats de befinner sig på idag är inte särskilt viktig alls. Som Petra svarade, när jag frågade vad platsen betyder för henne; "Egentligen ingenting. Det är bara att ta grejerna och flytta på mig om jag vill det." De skulle båda två mycket väl kunna flytta någon annanstans, och har inga djupa rötter i just Västra Blekinge. Får de bara en bra verkstad och ett trivsamt hem, så kan de flytta precis vart som helst, och kanske rentav hellre någon annanstans.
Sedan har vi den totalt motsatta inställningen, som vi hittar hos smeden och trähantverkaren Bobbie och keramikern Titti. De båda var slående lika i sin inställning till att just den plats där de är idag, där vill de alltid vara. Hemmet och verkstaden är allt, och det är viktigt för dem att de ligger i just västra Blekinge - trots att de skiljer sig på så vis att Bobbie kan spåra sin släkts historia i skogarna mellan Olofström och Mörrum bakåt i flera generationer, och Titti flyttade till Vettekulla utanför Karlshamn som barn. Båda har de slagit ner sina rötter och förälskat sig i just sin plats. Bara tanken på att någonsin leva och verka någon annanstans är näst intill otänkbar. Som Titti så träffsäkert sa om sitt Lönnemåla; "Jag kom hit och kände att här vill jag dö. Här ska jag vara resten av livet."
Två väldigt olika inställningar - och det finns såklart mellanting. Både krukmakaren Alexander och jag själv faller in under den kategorin. I min intervju med mig själv skrev jag "Mitt förhållande till Blekinge är lite som ett resonemangsäktenskap - jag vet att det är vettigt, men det är ingen himlastormande romans." Västra Blekinge i sig är inte särskilt viktigt - men platsen för hem och verkstad är desto viktigare. Som Alexander berättade om sin verkstad; "Det här är en miljö som jag trivs väldigt bra i och det gör mig lugn och fokuserad och den inspirerar mig mycket också."
Varför finns det så många slöjdare i Västra Blekinge?
När jag frågat de olika slöjdarna om hur de hamnade här så skiljer sig svaren åt. Några är födda i närområdet och har liksom bara råkat bli kvar, för någon har det varit en prisfråga eller handlat om att man råkat träffa en respektive som är från Västra Blekinge. Kanske inte helt oväntat.
På frågan om varför de tror att det finns såpass många slöjdare i Västra Blekinge har svaren varit mer lika. Flera tror, liksom jag själv, att det kan handla om huspriserna. Som Alexander sa "Min första tanke var att köpa en gård med en lada eller något sådant och bygga om till verkstad. I Skåne hade det varit helt omöjligt. I norra delarna av Blekinge skulle det kunna gå ändå." Man får helt enkelt mer för pengarna i vissa delar av Blekinge än på många andra platser i Södra Sverige, något som är attraktivt för slöjdföretagare som kanske inte alltid har varken så stora löner eller så lätt att få lån.
Jag hörde mig också för om det kan finnas ett särskilt gynnsamt politiskt klimat som lockar till sig slöjdare - men gick bet. Jag hade funderingar på om det kanske funnits en företagsrådgivare eller en organisation i området som varit särskilt duktig på att uppmuntra och hjälpa slöjdare att starta och driva företag, men så var inte heller fallet.
Närheten till andra slöjdare, och de inofficiella nätverken som finns här är viktigt för flera av de slöjdare jag pratat med, mig själv inräknad. Däremot har det inte varit en avgörande faktor för någon, utan mest en bonus. Kanske blir det så för många slöjföretagare, och rent av småföretagare i allmänhet - man jobbar till stor del ensam, så arenor och nätverk där man kan träffa på andra i samma situation blir värdefulla, om än inte livsnödvändiga.
Platsen kan alltså vara viktig - eller oviktig - på olika sätt. Det är inte så att Blekinge är så slående vackert, eller har ett sådant gynnsamt politiskt klimat för slöjdare eller ett kanonnätverk som lockat hit slöjdare av en och samma anledning. De har hamnat här på olika sätt, och stannat kvar av olika anledningar.
Vill slöjdföretagare bo och slöjda på samma plats?
En annan sak jag ville titta närmare på när jag intervjuade lokala slöjdare var huruvida man vill ha sin verkstad/verksamhet och sin bostad på samma plats, och svaren blev ganska olika.
Sadelmakaren Petra och jag själv är nog de av slöjdarna som har bostad och verkstad tätast; Petra har sin verkstad innanför köket - någon som funkar jättebra för det mesta, men kan vara lite knepigt de gånger hon tar emot kunder på plats. Helst skulle hon ha verkstaden i ett uthus på tomten. Jag, som har min textil utspridd i hela huset, kan inte annat än att hålla med henne.
I andra änden på skalan har vi krukmakaren Alexander och keramikern Titti. Alexander bor i en lägenhet i Karlshamn och har sin verkstad i Häggarp. Titti har visserligen sin verkstad hemma på gården i Lönnemåla, men har å andra sidan en liten butik inne i Karlshamn. Båda är noga med att skilja på arbete och fritid. Som Alexander säger under sin intervju; "Det blir lite mer åtskillnad. När jag går hem så går jag hem."
Någonstans däremellan har vi de båda smederna Magnus och Bobbie - som faktiskt tänker åt varsitt håll ändå. Magnus som har sin smedja i stenladan hemma på tomten tror att det nog egentligen hade varit skönt att ha verkstaden en bit hemifrån; "Då skiljer man mer på arbete och fritid." Bobbie, som idag har det allra nödvändigaste i ett litet garage längtar efter att komma på plats i sitt nya hus och att samla ihop alla verktyg och maskiner som stått förvarade i väntan på den nya verkstaden ett par meter från bostadshuset. "För mig känns det bättre. Sedan får vi väl se om 10 år. Jag kanske aldrig har ro att vara ledig när jag bor på min arbetsplats. Men just nu tycker jag att det känns fantastiskt."
Handfasta tips till slöjdare i jakt på sin egen plats för slöjd
Jag frågade alla slöjdföretagare jag pratade med om de hade några konkreta tips för andra slöjdare, som är på jakt efter sin egen plats för slöjd. Vad kan vara bra att tänkta på, vad kan andra lära sig av deras eventuella misstag?
Flera av dem kom med konkreta tips. Petra framhöll att det är viktigt att hålla nere kostnaderna, särskilt i början ska man undvika att hyra dyra lokaler. Magnus tänkte likadant; "Börja smått. Satsa inte för stort, för då håller det inte i längden. Låt det växa fram i sin egen takt."
Petra tipsade också om att tänka på infrastrukturen; kommer kunderna med bil måste det finnas parkering och vara ordentligt skyltat. Alexander var inne på samma spår och tipsade om att söka sig dit turisterna finns, om man vill ha en butik. Själv har han inte så mycket direktförsäljning, och vill helst jobba ostört eftersom det funkar särskilt dåligt för honom som keramiker att bli avbruten mitt i arbetet.
Magnus hade ett annat tips, som kan funka för många hantverkare men i synnerhet smeder - att hålla utkik efter lokala hembygdsgårdar eller museum som har smedjor och verkstäder där man kan få hålla till, om man inte har möjlighet att skaffa en egen lokal.
Titti och jag själv tänkte helt olika. Hon tycker inte att man ska sitta och vänta på att hitta en plats innan man drar igång med det man vill göra. "Man ska nog börja med det man vill - även om man bor i en lägenhet i stan och vill börja dreja. Gå en kurs eller köp en drejskiva och sätt den i köket, vardagsrummet eller vad det nu kan vara. Bara man får göra, och får utlopp för det." Själv var jag istället inne på att lusten för hantverket riskerar att stendö om man inte har rätt förutsättningar och allt bara känns jobbigt eller stökigt.
Flera av slöjdarna återkom till att mycket handlar om känslan inför en plats och var slående överens om att det allra viktigaste är att man trivs. Bobbie svarade i sin intervju att; "Jag tror det viktigaste är att man trivs där man är. Sedan får det ju gärna vara någorlunda praktiskt också, men sådant kan man lösa allt eftersom." Alexander tänkte likadant; "Jag tror det är viktigt för att hitta inspiration och att orka jobba med det i längden, det är ju rätt slitigt." Platsen är för många, om inte de allra flesta slöjdare jag pratat med, väldigt viktig för just inspirationen. Fel plats kan störa eller rentav förstöra, medan rätt plats gör att allt går både fort och lätt och känns roligt. Allt sådant behöver man ta med sig när man väljer plats, som jag själv skrev i min intervju med mig själv; "Att vara slöjdare, oavsett om man är yrkesverksam eller gör det på fritiden, ska i grunden vara roligt. Om man har fel förutsättningar på sin plats, så att det hela tiden känns motigt och besvärligt att utöva sitt hantverk, så är risken stor att lusten dör, som för mig när jag bodde i lägenhet - och lusten är väl ändå bland det viktigaste vi har som slöjdföretagare."