Bobbie Hermansson - Smed och trähantverkare
FRÅN JÄMSHÖG TILL HÅKANTORP
Varför gå över ån efter vatten? Min första intervju i projektet gjorde jag med min egen sambo, smeden och träslöjdaren Bobbie Hermansson. Han är en av alla professionella slöjdare i Västra Blekinge, så varför inte börja där? Den här intervjun blev en av de konstigaste jag någonsin gjort och blev ett samtal två samboer emellan snarare än en regelrätt intervju, där vi båda två satt och slöjdade under tiden, i ett skuggigt hörn av trädgården hemma hos oss. Vi pratade om stora och små frågor, om platsens betydelse, det blekingska folkkynnet och om att vara stolt över hemmafix.
Bobbie Hermansson är smed och träslöjdare med rötterna i Västra Blekinge. Han utgör ena halvan av Sytt & Smitt och sköter den hårda slöjden i företaget. 2023 fick han Slöjd i Blekinges arbetsstipendium för att smida en blosskorg och 2024 tilldelades han Nämnden för Hemslöjdsfrågors projektbidrag SLÖJD + för projektet Det första sågverket.
Bobbie, och jag själv, befinner oss i skrivande stund mellan platser. Rent fysiskt gör vi intervjun i Jämshög utanför huset vi hyr, men i våras köpte vi ett hus som vi totalrenoverar innan inflytt. Granne till huset vi köpt, ligger en tomt som Bobbie köpte redan 2014, 23 år gammal. Den består av ungefär två hektar skog och ett par uthus. Jag ber Bobbie berätta om varför han föll för platsen till att börja med.
"Jag tyckte att det var ett litet undanstoppat paradis som jag skulle kunna göra vad jag ville med. Det kändes väldigt bra." Dessutom kommer hans mormor och hennes släkt ifrån närområdet. De långa linjerna, släkt och historia är någonting som Bobbie återkommer till flera gånger under intervjun.
Vidare berättar han att köpet av vårt nya hus ju till stor del blev av för att det ligger så nära hans skog, och att han ser potential även i den nya tomten. "Det finns möjligheter till både smedja och andra verkstäder där. Det är en platt tomt där man kan få plats med mycket, det gillar jag." Jag frågar om närheten till andra slöjdare och hantverkare var någonting han hade tänkt på. "Nej egentligen gjorde jag nog inte det från början, men det är ju en bonus. Det är mitt i smeten så att säga" förklarar han och lyfter fram andra slöjdare som finns i närheten, som Tittis Keramik i Lönnemåla, Sadelmakeriet i Gränum och hans tälj-gäng i hembygdsföreningen i Mörrum. "Och såklart närheten till min familj. Mina föräldrar och bröder finns inom en mils radie härifrån. För mig är det ju mitt gamla vanliga habitat."
I Bobbies fall är det en ren slump att han fötts just här, men det är kanske ingen slump att han valt att stanna...
Du har alltid hållit dig inom Västra Blekinge. Hur tror du att det kommer sig?
"Ja… Om man släktforskar så långt tillbaka man kan komma, till 1600-talet någon gång, så har min släkt liksom inte rört sig utanför Blekinge. Det kanske är genetiskt" säger han och skrattar. Han gick i lära hos en lokal smed och började jobba för honom direkt efter att ha tagit studenten, och har därför aldrig behövt söka sig till en utbildning på annan ort.
Bobbie berättar att han dessutom föredrar att fråga någon i sin närhet som vet mer om det han är nyfiken på, snarare än att gå en hel utbildning och få en massa annat på köpet. En taktik som funkat, eftersom det alltid funnits många kunniga slöjdare och hemmafixare runt omkring honom.
"Många blekingar är väldigt händiga på grundnivå. Det är jättevanligt att man har som hobby att meka med bilar, snickra lite, sticka, har egna får och tar vara på ullen." Han fortsätter "I min familj har vi alltid pysslat, byggt och lagat grejer. Det har uppmuntrats att kunna klara sig själv och slippa köpa in tjänster från mekaniker, snickare och liknande."
Varför tror du att det finns så många slöjdare i det här området?
Bobbie tror att man kan hitta förklaringen i Blekinges förflutna - historiskt sett har Blekinge varit ganska fattigt under långa perioder. Det är en gränsbygd som antingen kommit i kläm eller glömts bort av både svenskar och danskar. I grunden har förutsättningarna varit bra här, med fiske i både insjöar och i havet och med virket i skogarna. Men det har alltid varit någon annan som lagt vantarna på det - Blekinge kallades ju för Danmarks vedbod förr. Det har nog tvingat folk att bli händiga och påhittiga. Det kan ha lagt grunden för att avla fram händigt folk, och påverkar nog folkkynnet än idag. Det har varit och är socialt accepterat att fixa själv.
Upplever du att det finns ett gynnsamt klimat för slöjdare här i Västra Blekinge?
Bobbie funderar en stund innan han svarar, och är ganska kluven. Han konstaterar att det nog inte är något särskilt gynnsamt politiska klimat, åtminstone inte mer än vad det är på andra håll.
Däremot tror han att de inofficiella nätverken är viktiga. Alla slöjdare känner inte alla i Västra Blekinge, men många känner varandra - åtminstone andra som håller på med ungefär samma slöjd. Han tror att det till viss del kan bero just på att det inte är så tätbefolkat och att det inte finns så stort utbud för slöjdintresserade. "När det väl händer någonting som är av intresse för slöjdare så dyker nästan alla upp, förr eller senare." Det är vid sådana tillfällen man träffas och nätverkar med varandra.
Bobbie upplever att det är god stämning slöjdare emellan. "För mig känns som att vi är kollegor, sedan kanske inte alla tänker så. Även om vi jobbar med samma material så gör vi till stor del olika saker. Jag, och även andra tror jag, tipsar om varandra och skickar potentiella kunder vidare till rätt person." Den goda stämningen tror Bobbie är en viktig faktor, som bidrar till ett gynnsamt klimat för slöjdare i Västra Blekinge.
Vad betyder din plats för dig som slöjdare?
"Den är väldigt viktig" konstaterar Bobbie. "Om vi börjar med den lilla platsen, verkstaden, så har snickarboden alltid varit lite helig för mig, sedan jag var liten." Han berättar att de var många bröder som delade på utrymmet, så ibland kunde det bli bråk om någon ockuperade hyvelbänken med en isärplockad mopedmotor, eller om Bobbie själv hade slipat någonting när någon annan lagt något nymålat på tork. Redan där föddes drömmen om stora, välplanerade verkstäder. För honom känns det givet att ha bostad och verkstad på samma plats, om man har möjlighet. "För mig känns det bättre. Sedan får vi väl se om 10 år. Jag kanske aldrig har ro att vara ledig när jag bor på min arbetsplats. Men just nu tycker jag att det känns fantastiskt."
Han fortsätter prata om platsens betydelse för honom som slöjdare. "När jag slöjdar i färskt trä. Då tycker jag att det är väldigt trevligt att stå kvar i min lilla björkskog efter att ha fällt ett träd och såga upp och förbereda ämnen med handverktyg. Jag tittar på materialet och funderar på vad det ska bli av de olika delarna medan jag lyssnar på när fåglarna sjunger. Platsen är nog jätteviktig för mig som inspirationskälla."
Avslutningsvis frågar jag Bobbie om han har några konkreta tips till andra slöjdare, när det gäller att välja sin plats för slöjd.
"Jag tror det viktigaste är att man trivs där man är. Sedan får det ju gärna vara någorlunda praktiskt också, men sådant kan man lösa allt eftersom."