Alexander Krohn - Krukmakare
KARLSHAMN & HÄGGARP
När jag svänger av från E22an i höjd med Trensum får jag starta GPSen. Jag har bara kört den här vägen en gång tidigare, och är inte helt säker på att jag hittar. Jag styr ut på mindre och mindre vägar tills jag ser det röda 1800-talstorp som utgör Alexander Krohns krukmakeri. Jag stiger på och välkomnas av Alexander, och den närmaste timmen pratar vi om bland mycket annat om att hitta inspiration på en plats där man trivs och om att kunna sätta gränser mellan arbete och att vara ledig.
Alexander Krohn är från Karlskrona från början, och det var där han började sin väg mot att bli krukmakare när han gick kvällskurser i keramik redan under gymnasietiden. Vägen till en egen verksamhet gick genom folkhögskola och praktik i både Sverige, Danmark och även Frankrike. Han startade företag redan 2007, mest för att kunna fakturera för det han sålde på det krukmakeri han då praktiserade på. Under flera år jobbade han med keramiken på deltid, fram tills för åtta år sedan. Sedan dess är han krukmakare på heltid.
Trots den rent geografiskt ganska långa vägen till keramiken hittade Alexander tillslut tillbaka till Blekinge.
Jag frågar honom om det alltid varit planen att återvända till Blekinge?
Svaret blir nej. När han fick barn blev det tydligt för honom att han ville bo på landsbygden. Då bodde han i Skåne. "Min första tanke var att köpa en gård med en lada eller något sådant och bygga om till verkstad. I Skåne hade det varit helt omöjligt. I norra delarna av Blekinge skulle det kunna gå ändå." Så han hyrde ett hus utanför Näsum och tänkte att trakterna däromkring och i västra Blekinge kändes görbart, om rätt ställe skulle dyka upp. "Sedan är det skönt att det är lite mer skog och lite mer kuperat här jämfört med Skåne. Det känns mer hemma."
"Men det var inget medvetet val att nu måste vi flytta till västra Blekinge. Men det låg närmare till hands än att flytta till exempelvis Halland, eftersom jag har familj här."
Alexander berättar om hur det kommer sig att han hamnade just här, i verkstaden i Häggarp.
Tidigare hade han sin verkstad på IFÖ-center i Bromölla. Det fanns många fördelar med det, men när chansen att köpa krukmakeriet här i Häggarp dök upp för ungefär tre år sedan så tog han den mer eller mindre omgående. "Jag kände Lasse som hade det här tidigare. Han hade haft det här i tio år." När Lasse sedan gick bort ringde hans fru och frågade Alexander och frågade om han ville komma dit och hämta lite böcket i verktyg. När han väl var där så ställde hon frågan om han var intresserad av att köpa hela krukmakeriet. "Jag ringde henne på kvällen och sa att jag tar det."
Eftersom han jobbar som keramiklärare på Blekinge folkhögskola i Bräkne Hoby passade han på att köra till Häggarp med ett lass varje gång han körde till skolan, och flyttade på så vis allting bit för bit. Det mesta är på plats, men det är fortfarande ett pågående projekt att forma verkstaden till precis det han vill att det ska vara.
Utöver det 50 m2 stora torpet från 1800-talet som till hälften består av verkstad och till hälften av vad Alexander kallas "lite av varje-rum" och en liten permanent utställning, så finns det dessutom ett par uthus på tomten där keramikugnarna finns.
Från början ville du alltså ha din verkstad på samma plats som du bor, men nu har du det på två olika ställen. Hur trivs du med det?
Ganska nyligen flyttade Alexander tillsammans med sambon Kat från Näsum till Karlshamn, så nu har han bara tio minuter till verkstaden i Häggarp. Han trivs bra med att ha verkstad och bostad en bit ifrån varandra, och den tydliga avgränsning det ger. "Det blir lite mer åtskillnad. När jag går hem så går jag hem."
Alexander har pratat med barn till krukmakare, och de berättar alla ungefär samma sak - att mamma eller pappa alltid varit i verkstaden och alltid jobbade. "Jag vill inte riktigt ha det med min egen dotter. För min egen del tycker jag att det är väldigt viktigt mer avbrottet."
Men helt tydligt är nog inte avgränsningen ändå. Han och Kat har ett pågående projekt där de gör om hela trädgården bit för bit, och odlar lite grönsaker - något de inte kan göra i lägenheten i Karlshamn. "Sedan blir det här (verkstaden) ett extra hem också, i och med att vi har trädgården och kan vara här på fritiden. Det kan hända i framtiden att vi flyttar ut hit. Bygger om, kanske bygger ett hus till på tomten eller bygger om något uthus."
Vad betyder din plats för dig som slöjdare?
"Det här är en miljö som jag trivs väldigt bra i och det gör mig lugn och fokuserad och den inspirerar mig mycket också." Han jämför med IFÖ-center i Bromölla, som på många sätt var motsatsen till den nuvarande verkstaden. "Den kändes väldigt mycket som bara arbete, här känns det mer som att jag lever med det på något sätt. Det här är en plats som jag vill vara på." Alexander uppskattar också att han kan vara här i Häggarp på kvällar och helger utan att jobba också och har ibland sovit över.
Jag frågar om han tror att han skulle trivas lika bra och hitta samma inspiration om han hade en verkstad inne i en större stad istället. Alexander verkar tvärsäker och svarar "Jag tror att jag hade förlorat inspirationen. Jag vill inte vara där, jag trivs inte där."
Varför tror du att det är så många slöjdare just här i Västra Blekinge?
Alexander är inne på att det nog till stor del kan ha med huspriserna att göra, men påpekar att det finns områden med låga huspriser även på annat håll. Kanske kan det handla om det lilla formatet, att det finns flera mindre städer i området men ingen stor. "Det enda jag kan tänka på är att det är fler småstäder runt omkring, kanske är det mer kulturliv runt omkring?"
Han använder Karlshamn som exempel. "Jag upplever det som att Karlshamn har ett väldigt starkt kulturliv, jag undrar om inte det kan påverka en del. Jag vet faktiskt inte riktigt annars, vad det kan vara."
Finns det ett särskilt gynnsamt klimat för slöjdare här, exempelvis olika nätverk?
"Det finns en levande och folklig slöjdvärld här i Blekinge. Det är inspirerande." Han fortsätter "Blekinge är så litet att man får en mer personlig kontakt med sådant som Slöjd i Blekinge och Konst i Blekinge. Man känner rätt många av de andra som är aktiva också."
Jag undrar om han tror att han känner de flesta slöjdare runt om i området.
"Jag tror att jag har ett ungefärligt hum om många som är verksamma här. Sedan är det inte alla jag har jättemånga kontakt med. Ofta uppstår kontakten genom olika projekt men deltar i."
På frågan om han tror att de inofficiella nätverken är en del i ett gynnsamt klimat för slöjdare här i området är svaret lite mer tveksamt. "Det beror ju lite på vilka cirklar man rör sig i." Han tar mig och min sambo Bobbie som exempel. "Vi träffas ju ute på marknader rätt ofta, men sällan här hemma i västra Blekinge." Och det stämmer. Vi åker, liksom Alexander, på en hel del historiska marknader och träffar på varandra där, men sällan på hemmaplan. Själv umgås han mycket med andra slöjdare han träffat genom det historiska återskapandet, som inte bor i Västra Blekinge.
Har du några tips till andra slöjdare som letar efter sin plats?
"Dels ska man hitta någonstans där man trivs. Jag tror det är viktigt för att hitta inspiration och att orka jobba med det i längden, det är ju rätt slitigt."
Dels tänker han på det praktiska - hur ska man sälja sina produkter? Själv åker han mycket på marknader, säljer mycket på nätet och tar beställningar men har inte så mycket direktförsäljning till kund från verkstaden. Han tror att man ska söka sig dit turisterna finns, i större städer om man vill göra det. Sedan ska man tänka på om man kan ha verkstad och butik på samma plats och kan bli avbruten utan att det ställer till för mycket. Han som keramiker behöver jobba ostört, medan någon som sitter och täljer kanske har lättare att lägga ifrån sig sitt arbete för att hjälpa en kund, även om man, som han säger "kanske aldrig gillar att bli avbruten mitt i processen."
Avslutningsvis frågar jag om det är någonting annat han vill skicka med, och det är det.
"För fortlevnaden inom hantverk tycker jag att det är viktigt att, om det finns intresserade och man har möjlighet rent praktiskt, ta in praktikanter eller lärlingar." Själv har han haft lärlingar, och ska när vi talas vid snart ta emot sin första PRAO-elev. "Dels blir det bättre återväxt, dels tror jag att det blir en bättre kultur kring hantverket. Det blir lite levande också."